Resan till Texas

Hemma i hallen redo

Kl 3 på natten kom mamma och Doden och hämtade mig, jag hade då inte sovit på hela natten eftersom jag bara låg och väntade. Vi kom till Landvetter väldigt tidigt så vi satte oss och väntade på Sara som kom lite efter 5. Vinkade av mamma och Doden och gick och checkade in våra väskor. Min låg på 20 kilo!!! Mycket bra jobbat tycker jag, Saras var tyngre, hon vågade inte fråga vad den vägde.

Trött Johanna på Landvetter

Glad Sara på Landvetter

Första flighten tog oss till London och där valde dem ut oss för att ställa massa frågor om vad vi skulle göra i USA, var vi skulle bo, vi visade formulär och papper vi hade med oss gjorde en kroppsvisitering och sen fick vi äntligen gå ombord på flyget som skulle ta oss till Chicago. Lite retsamt att gå igenom första klass och se deras sängar och stora tv apparater och sen sätta sig i ekonomi. Men flygresan gick faktiskt bättre än jag trodde mycket tack vare tv:n. Jag såg på två filmer och en dokumentär och däremellan skulle man äta och sova lite.

Jag har varit ganska glad att jag inte känt mig nervös men 493 meter över Chicago kom en klump i magen. Vi hade fyllt i en tullapp men glömt att fylla i immigrations lappen för homeland security, klumpen blev större. I immigrationen när vi lyckats få tag i en lapp att fylla i frågade mannen som satt i luckan varför vi anländer en månad tidigt!? Det står på vårt I-20 att vi ska börja skolan den 30 januari. Jag löste det med att säga att det var sista dagen vi var tvungna att rapportera till skolan. Fingeravtryck och foto togs sen bar det iväg genom tullen som inte var några problem. Väskorna hade vi hämtat ut för att själva bära genom immigration och tull, dem lämnade vi sedan igen och allt flöt på bra. Flygplatsen i Chicago var otroligt stor, vi fik ta ett tåg för att komma till terminalen där nästa flyg som skulle ta oss till Dallas avgick.

Flyget till Dallas var jättelitet och inte ens fullt. Klockan för oss svensk tid var nu cirka 24 på natten och vi hade varit vakna länge så vi sov oss igenom hela den 2,5 timmars långa resan och steg av i Dallas segare än någonsin. Dr Sherrey Reinolds stod redan och väntade på oss, vi hämtade väskorna (min rejält tillbucklad) och satte oss sedan i hennes bil. Hon körde oss till lägenheten och passade på att guida oss lite runt campus. Min engelska är verkligen ringrostig och jag kände mig rätt mesig när jag pratade med Sherrey eller när hon pratade med oss rättare sagt. Jag känner att det nog kommer ta någon dag innan jag hänger med i allt de säger och innan jag fullt kan uttrycka allt det jag vill.

Rullgång på flygplatsen i Chicago

Och nu till det bästa på hela dagen, lägenheten!!!!

Vi körde in på ett mysigt område med små hus som liknar ”The Greek life” alfa-, beta-, omegahusen i Amerikanska filmer, Sen kom vi till ett lite större komplex med tre hus. I ett av de husen skulle vi bo, på Leibrock Village. Det kändes som att komma in i en hotell lobby, det var stort, många lägenheter. Sen öppnades dörren till vårt rum och WOW skulle jag vilja säg. Det är stort, fräscht och fint. Först finns ett stort vardagsrum med soffor och tv. Sen är det öppen planlösning till köket som även det är stort med en fin spis/ugn och köksbord. De hade ställt in två cyklar till oss mitt i vardagsrummet med så vi lättare kan ta oss runt. Badrummet är luftigt med en dusch som lätt är i alla fall två och en halv gång större än min hemma. Sovrummet ligger i anslutning till badrummet och har två sängar, tv, byrå och en härlig garderob med dubbla dörrar och lyse inuti!!! Vi har inga problem med att få plats med våra grejer och precis allt finns, strykjärn, lakan, handdukar, glas, kastruller, trådlöst internet. Klockan är nu kvart i sex på morgonen och vi har sovit sedan halv nio igårkväll efter att vi tagit en runda till en mataffär för lite provision till frukost. Havregryn och mjölk var ungefär det vi fick ut av den butiken.

Garderoben

Sovrum

Vardagsrum sett från dörren

vardagsrum sett från soffan

Kök sett från soffan

Kök sett från matbord

Bilderna gör inte lägenheten rättvisa och det är lite stökigt jag var uppe klockan 5 i natt och tog dem för då satte jetlagen in.

Klockan nio idag kommer Dale, vår kontakt som vi mailat mycket med från Sverige, och hämtar oss för att visa oss skolan och fixa lite av alla praktiska saker som måste lösas.